Att behöva leva med att veta hur många man svikit genom livet är ingen bra känsla, att ständigt vara rädd att hamna där igen är något jag bara vill få bort från mitt huvud, bilderna som dyker upp av platser man varit på då tiden inte var bra får mig att vilja gråta, vilket jag inte visar.
Önskar så man kunde backa tiden så inget av dt här hade hänt.
Önskar jag kunde säga t vissa hur mycket ni egentligen betydde för mig innan jag slutade, men hann iaf berätta det för den viktigaste personen ni andra hoppas jag vet vilka ni är & vad ni betyder.
Går inte beskriva med ord hur tacksam jag är idag för att ni alltid stöttade & alltid fanns där.
Att verkligen ha lärare som brydde sig & va rädda om mig, ni slutade ALDRIG tro på mig.
Ni är GULD värda. Kommer alltid bära med mig de ja lärt mig av er i mitt <3